Logga_13_nobg

Femte avsnittet sänt..

En ny kontinent i ett nytt land, NEPAL, mytomspunnet för sin höga bergskedja med världens högsta berg, Mount Everest. Men för vår produktion har vi valt motsatsen, en låglandsdjungel vid namn Bardia, nära den Indiska gränsen. En av expeditionsledarens många roller är att hitta terrängavsnitt som både är spektakulära och bildsköna, men de måste också vara genomförbara för de deltagande lagen. Trots de olika rekognoseringar och övriga förberedelser som görs så är det ändå väldigt oförutsägbart vad deltagarna kommer att göra.  

I Nepal finns det ingen tradition att skydda turister under safaris med beväpnade vakter, så som det görs i Afrika. Här fick vi rekvirera hjälp från Nepalesiska armén för att erhålla ett rimligt skydd mot de vilda djuren. Bardia National Park är känt för sina tigrar, elefanter och noshörningar och det är arméns uppgift att skydda parken från tjuvjägare, vilket de gör väldigt framgångsrikt. Dock så var de inte förberedda på det tempo som deltagarna höll, varvid de kom efter flera gånger. Här blev det ett omfattande jobb för Expeditionarys team att försöka hålla en rimlig nivå på säkerheten, både vad avsåg skydd mot vilda djur och den terräng som vandringen genomförs i.  
 
Som i allt riskhanteringsarbete gäller det att förutse risker och genom aktivt arbete undvika eller minimera dessa, det gäller också att vara beredd på olika möjliga händelseutvecklingar. En av de största utmaningarna i den här episoden vara att hitta möjliga helikopterlandningsplatser, utifall en evakuering skulle behövas. Så fort säkerhetsteamet identifierar en möjlig plats så sparas den i en GPS för att ständigt veta vart närmsta plats finns. Det norska laget valde i detta fallet en väg som ledde dem till ett område med många branter, stup och bergskammar, där vi vid några tillfällen fick stoppa dem för att minska riskerna. Att tänka på är att filmteamet och supportteamet inte bara skall kunna ta sig fram, de skall filma och hämta hem innehållet samtidigt.
Kameramannens jobb är nog att betrakta som det svåraste, då de inte har fria händer utan håller i en kamera, de har inte heller ”fri sikt” då de ofta tittar i kameran och inte ser var de sätter fötterna. Bärarna som följde det norska laget tvingades vi lämna efter övernattningen, då det varit för svårt och långsamt för dem att fortsätta framåt. Här fick vi jobba med riskhantering igen, vad skulle hänt om det norska laget ej nått civilisationen dag två, då skulle de tvingats övernatta igen utan support. I det här fallet gjorde vi bedömningen att risken var liten samt om det ändå skulle inträffa, så förelåg ingen egentlig risk för hälsan, bara ett något större umbärande för de inblandade. 

I nästa avsnitt kommer vi med helikopters hjälp släppa deltagande lag i en annan del av nationalparken, så får vi se vilka utmaningar som möter dem då……

Kommentera gärna: